Det är lätt att tänka att smärta och lidande är samma sak, att den ena ger den andra, och det sistnämnda ligger det ju något i men alltså det finns en jätteskillnad på dom. Jag går och tänker väldigt mycket på det här just nu och jag tror det kan vara hjälpsamt att ha koll på den. Smärta är den faktiska upplevelsen av det som gör ont, oavsett det handlar om slå tån i en tröskel eller att bli sårad av elaka ord. Smärtan är vad den är, en upplevelse just då. Smärta behöver inte fastna, den behöver inte göra märken i vårt inre, den gör ont en stund och sen försvinner den.
Lidandet kommer när vi inte accepterar smärtan, när vi försöker förneka det som orsakar smärtan eller när vi skjuter undan den. Lidande är när den där tå-smärtan övergår i ältande om hur klantiga vi är, eller vilken otur vi har, eller hur taskiga andra människor är. När smärtan i tån börjar skapar en berättelse om hur orättvist det är att just du alltid gör illa dig, om att den där tröskeln eller i alla fall människan som byggt den sannolikt vill dig ont rent personligen, om att du slår i tån för att du säkert gjort nåt dumt, eller om att du minsann aldrig får va glad för då händer alltid nått sånt där. I de berättelserna skapas lidandet. Den ohjälpsamma delen av vår hjärna tar vid där smärtan klingade av och den upprätthåller de här berättelserna. Varje gång vi tänker eller berättar dem skapar de lidande för oss. Enkel regel: smärta + motstånd = lidande. Lidande kan också rent tekniskt skapa mer smärta, om vi håller andan eller spänner oss för att försöka mota undan ursprungssmärtan. .
Många av de tankemönster som ger oss lidande har uppstått i barndomen på grund av tex föräldrar, lärare, syskon, skolkamrater, partners, chefer eller kollegor. Dessa mönster har uppkommit av legitta skäl, och bortom vår kontroll. Det är inte vårt fel att vi fungerar så här, men vi kan jobba mot att göra om de där mönstren när vi blir medvetna om dem.
Om vi tex istället bär vår smärta nära oss, låter den finnas som den är, ser på den med compassion och som något vi också delar med andra så infinner sig aldrig lidandet.
Compassion är förmågan att ömt hålla vår smärta och vår kärlek precis samtidigt.
Comments