Det här med att sätta gränser, ska det va så jävla svårt?!
- Caroline Holgersson
- för 6 dagar sedan
- 6 min läsning
Uppdaterat: för 2 dagar sedan
Ja, det är för många av oss riktigt kämpigt att sätta gränser och det är inget konstigt med det.
Ofta har vi tidigt lärt oss att anpassa oss för att bli omtyckta, undvika konflikter eller för att känna oss trygga och då kan tanken på att säga nej, uttrycka våra behov eller markera gränser väcka både skuld, olust, oro och/eller rädsla. Har man dessutom erfarenheter av att få sina gränser överkörda kan det också kännas ledsamt och hopplöst, "han lyssnar ju ändå inte".
Jag tycker att det är svinviktigt att försöka tänka och förstå att gränssättning inte handlar om att vara hård eller egoistisk utan är en viktig och faktiskt kärleksfull handling som handlar om omsorg mot oss själva, mot andra och mot relationen. När vi tydligt lyckas uttrycka våra gränser så ger vi andra möjlighet att möta oss på ett respektfullt sätt och vi visar också aktivt att vi tar ansvar för vårt eget mående.
Gränssättning vs ultimatum?
Det kan såklart kännas skitjobbigt även att vara mottagare för gränssättning. Man kan känna att man blir avvisad, hotad eller kontrollerad, som att det är ett ultimatum som ställs mot en.Ultimatum och gränssättning är dock inte samma sak även om det kan upplevas så.
Ultimatum innehåller ett krav riktat mot någon annan, där man hotar med konsekvenser om de inte beter sig på ett visst sätt: "Om du inte slutar göra X, kommer jag att göra Y."
Sund gränssättning däremot handlar dock inte om krav eller om att bestämma över andra utan om att uttrycka sina egna behov, känslor och begränsningar på ett respektfullt och tydligt sätt. Man berättar vad man själv kommer att göra för att må bra, inte vad någon annan måste göra.
Hur sätter man de där jävla gränserna då?
Jag tycker det där kan va klurigare än man kanske kan tro. Inte bara av de skäl jag redan nämnt, utan också för att den här typen av kommunikation kan vara lite av en snårskog som är svår att sortera.
Vad är egentligen vad? När jag var yngre trodde jag t.ex. att jag satte gränser när det jag egentligen gjorde var att uttrycka önskningar och komma med förfrågningar till folk. Jag lämnade över ansvarsfacklan till andra människor snarare än att hålla i den själv och det är varken ovanligt eller oförståeligt för ofta kan det kännas mindre läskigt att formulera sig i en mjukare förfrågnings-form.
Himla tokigt egentligen eftersom det är betydligt mindre risk att det blir konflikt, förvirring och frustration när man är tydlig och säger vad man behöver högt snarare än när man antyder det mellan raderna.
Det är inte är gränssättning om:
Ansvar flyttas till den andra personen (att de måste ändra sig för att vi ska må bättre).
Det saknas en tydlig konsekvens (vad vi kommer göra om gränsen inte respekteras).
Vi förlitar oss på andras välvilja snarare än att kommunicera egna behov och beslut.
Exempel på hur det kan låta:
🔸 "Kan du snälla sluta prata till mig sådär?"
(Här ber man om en förändring hos den andra istället för att sätta sin egen gräns för sitt deltagande i samtalet.)
🔸 "Det är respektlöst mot mig och min tid att du ber om hjälp hela tiden."
(En anklagelse snarare än en tydlig gräns.)
🔸 "Jag vill att du slutar ringa mig sent på kvällen."
(Detta är igen en önskan om deras beteende utan att säga vad jag kommer göra om de ringer ändå.)
🔸 "Försök förstå hur jag känner!?"
(En vädjan om empati, men inte en gräns för hur vi agerar kring våra känslor.
🔸 "Om du brydde dig om mig, skulle du förstå att jag inte klarar det där."
(En otydlig och skuldbeläggande kommunikation.)
Att uttrycka en önskan är såklart inte fel per definition. Ibland vill och bör vi ge andra en chans att möta oss på det sättet också, men när något är avgörande för vårt välmående behöver vi istället tydligt kommunicera "Det här är mitt ansvar och såhär kommer jag att agera för att ta hand om mig själv."
Gränssättning är alltså när:
Fokus är vad jag behöver och kommer att göra, istället för att försöka få den andra personen att ändra sitt beteende.
Vi tar och kommunicerar beslut kring våra liv och låter andra göra samma sak kring sina.
Gränsen innehåller en naturlig följd, konsekvens om gränsen inte hålls. (inte ett hot).
Kommunikationen till den andra är tydlig och konkret.
Några exempel på sund gränssättning:
✅ "Jag stänger av telefonen efter kl. 21 för att kunna sova bättre, så jag kommer inte att svara på samtal eller sms då."
(Här uttrycks eget behov och beslut på ett sakligt sätt, utan att kräva något av andra. Det är tydligt vad som gäller och varför, vilket minskar risken för missförstånd.)
✅ "Jag vill gärna träffas men jag behöver vila ikväll. Kan vi ses en annan dag?" (Visar respekt både för den andra personen och för egna behov.)
✅ "Jag blir ledsen och obekväm när du skämtar om mig på det sättet. Jag vill att du slutar med det och om det händer igen kommer jag lägga på." (Klargör både känsla, konsekvens och önskemål utan att attackera.)
✅ "Jag kan hjälpa dig med flytten i två timmar, sen behöver jag åka."
(Sätter en tydlig gräns för hur mycket tid och energi man kommer ge.)
✅ "Om du fortsätter prata till mig med höjd röst kommer jag avsluta samtalet och lämna rummet."
(Tydlig konsekvens kopplad till en gräns, lugnt uttryckt.) Om vi tar sista punkten som exempel så man se att vi inte bara tar makt över situationen själva utan också ger den andra människan makt. Vill de fortsätta samtalet har de möjlighet att välja att sänka rösten. Gör de inte det kommer samtalet pausas. Genom att ge tydliga förutsättningar på detta sätt minskar också risken för bitterhet eller besvikelse över konsekvensen och vi visar respekt för oss själva och den andra.
4 tips för gränssättning.
1. Utgå från dig själv inte från den andra. Formulera gränsen i form av vad du kommer att göra, istället för vad du vill att den andra ska förändra.
2. Håll det enkelt och konkret. En bra gräns är tydlig och lätt att förstå. Inga långa förklaringar eller försvar behövs (även om det kan kännas så)
3. Öva på att vara okej med om det blir obekvämt. Det är inte ditt fel eller ansvar.
4. Var uppmärksam på dina känslor och försök att inte sätta gränser i affekt. Vi är sällan vårt smartaste och bäst formulerade jag när vi är upprörda.
Men vänta nu det är inte sådär enkelt! Fortfarande!
Gränssättning tenderar att framställas som något rätt enkelt i t.ex. teoretiska självhjälpssammanhang och det kan va skitjobbigt för oss som tycker att det i praktiken är pissesvårt. "Är det oss det är fel på?" (Nej.) Det är normalt att känna sig rädd för att bli dåligt bemött eller för att relationer ska förändras eller ta slut när man börjar sätta tydliga gränser, det är rimligt att tycka att det är svårt eftersom vi ofta inte övat oss så mycket på det heller! Kunskap om gränssättning, som detta blogginlägg t.ex. är absolut viktigt, men det är genom övning vi utvecklar förmågan att sätta sunda gränser och att känna oss trygga i att göra det. Gränssättning är en färdighet som kräver tid, mod och tålamod att öva upp, steg för steg.
Det är värt det.
Men jag ska inte bullshita. Det är ingen skojig dans på rosor att ge sig in i gränssättarbranchen, det kan absolut OCKSÅ ge tillfälliga eller långvariga negativa konsekvenser.
Här är några vanliga negativa konsekvenser som kan uppstå på vägen:
🔸 Motstånd och konflikter – människor som varit vana vid att du alltid ställer upp eller på olika sätt "tar skit" kan bli irriterade, sårade eller försöka få dig att ändra dig.
🔸 Skuld och osäkerhet – du kan själv börja ifrågasätta om du är "för hård" eller "självisk", särskilt om du inte är van vid att prioritera dig själv.
🔸 Relationer kan förändras – vissa relationer kan bli mer ytliga, pausas eller till och med avslutas.
🔸 Ensamhetskänslor – när man börjar stå upp för sig själv kan det ibland kännas ensamt, innan nya trygga mönster hunnit formas.
Men det är verkligen värt det. När vi blir tydligare med våra gränser stärker vi vår självkänsla, bygger sundare relationer och minskar känslan av att bli överkörd eller utmattad. Gränser hjälper oss att ta hand om oss själva utan att stänga ute andra – de skapar klarhet, trygghet och mer genuin kontakt. Vi får mer energi, bättre mående och känner oss också mer sanna mot oss själva .
✅ Inre trygghet växer – vi visar för oss själva att våra behov är viktiga, vilket stärker vår självkänsla.
✅ Relationer klarnar – vi märker vilka relationer som klarar av ömsesidig respekt, och vilka som bygger på obalans.
✅ Relationer kan förändras – vissa relationer kan bli mer ytliga, pausas eller till och med avslutas. Ja, denna punkt fick vara med på pluslistan också.
✅ Livet blir "lättare" – vi slutar säga ja till saker, situationer och relationer som inte känns rätt och sparar energi och skedar till det som faktiskt betyder något.
Jag hjälper dig gärna.
Om du tycker att gränssättning är för jävla svårt eller om du vill utforska hur du på andra sätt kan stärka din självkänsla och kommunikation så hjälper jag dig gärna.
Välkommen att höra av dig om du har några frågor.
Puss kram tack för att du läste! info@ekhammarsamtalsterapi.com
Comments