Skillnaden på smärta och lidande
- Caroline Holgersson
- 25 aug.
- 4 min läsning
Uppdaterat: 1 sep.

Det är lätt att tänka att smärta och lidande är samma sak och att den ena ger den andra. Det sistnämnda ligger det ju absolut något i men det finns råviktiga skillnader på dom och den allra viktigaste är: Smärta är oundviklig medan lidandet går att påverka och i det finns stor frihet och kraft.
Vad är vad?
Vi kan inte komma undan smärta, livet kommer innehålla förlust, oro, skam och känslomässig/fysisk värk, det är liksom livets grej lite. Men det som ofta gör mest ont är inte själva smärtan utan lidandet vi, utan att mena det, bygger ovanpå vår smärta till exempel genom självkritik, motstånd, förnekelse eller skam istället för att möta smärtan med värme och omsorg. Smärta är den faktiska upplevelsen av det som gör ont, oavsett det handlar om slå tån i en tröskel eller att bli sårad av elaka ord. Smärtan är vad den är, en upplevelse just då. Smärta behöver inte fastna, den behöver inte göra märken i vårt inre, den gör ont en stund och sen försvinner den.
Lidandet kommer när vi inte accepterar smärtan, när vi försöker förneka det som orsakar smärtan eller när vi skjuter undan den. Lidande är alltså när den där tå-smärtan övergår i ältande om hur klantiga vi är eller vilken otur vi alltid har. När smärtan i tån börjar skapa en berättelse om hur orättvist det är att just du alltid gör illa dig, om att den där tröskeln eller i alla fall människan som byggt den sannolikt vill dig ont rent personligen, om att du slår i tån för att du säkert gjort nåt dumt eller om att du minsann aldrig får va glad för då händer alltid nått sånt där. I de berättelserna skapas lidandet och den ohjälpsamma delen av vår hjärna tar vid där smärtan klingade av, den upprätthåller de här berättelserna och varje gång vi tänker på eller berättar dem skapar de lidande.
Enkel regel: smärta + motstånd = lidande. Ja, sen kan lidande också rent konkret skapa mer fysisk smärta, om vi t.ex. håller andan eller spänner oss för att försöka mota undan ursprungssmärtan.
Varför är det viktigt att förstå skillnaden?
Det ger hopp: vi kan inte kan styra över smärtan, men vi kan minska lidandet.
Det minskar självkritik: lidande är inget tecken på svaghet – det är en konsekvens av hur vår hjärna fungerar just nu.
Det öppnar för mer hjälpsamma strategier: när vi ser skillnaden kan vi träna på att förhålla oss till smärtan på nya sätt.
Varför är det såhär?
Många av de tankemönster som orsakar lidande uppstår när vi är små och kommer från t.ex. våra föräldrar, lärare, syskon och skolkamrater. De här mönstren har uppkommer av helt legita skäl, och är inte något vi har kontroll över, det är alltså inte varken vårt val eller fel att vi programmerats såhär, däremot kan vi aktivt jobba mot att göra om de där mönstren när vi blir medvetna om dom.

Ibland kan det vara ett jobb som är för svårt att göra ensam, då är det viktigt att få hjälp med det av en nära vän, familjemedlem eller terapeut.
En massa metaforer pga älskar metaforer!
1. Tänk dig att smärtan är en sten i fickan som skaver. Du kan inte ta bort stenen, men du behöver inte slå dig själv i huvudet med den.
2. Du har ett sår i handen som gör skitont, håller du på peta å krafsa i det kommer det förmodligen bli infekterat och göra ont längre och mer. Låt det istället göra ont och vara ifred så läker det.

3. Smärta är som spöregn. Lidande är när vi står i det där spöregnet och svär över det, kämpar emot eller kanske tänker att det är orättvist att just vi alltid ska bli blöta.
Hur kan man göra för att minska sitt lidande?
1. Reflektera över skillnaden. Nästa gång du märker någon form av obehag, stanna upp lite och klura på:
* Vad gör ont just nu?
* Vilka är tankarna och berättelserna som läggs ovanpå smärtan?
2. Träna upp förmågan att se de här tankarna utan att varken engagera dig i dem eller försöka trycka undan dem.
3. Försök bära smärtan nära dig och låt den finnas som den är. Det är okej att det gör ont just nu.
4. Se på smärtan och dig själv med compassion. Påminn dig också om att du inte är ensam utan delar smärtsamma upplevelser med många andra människor i världen.
Exempel: Att lägga handen på bröstet, andas mjukt och säga till sig själv: "Det här gör ont nu, och jag kan vara varsam med mig själv i det. Jag finns här för mig." – med övning kan det minska lidande även om smärtan finns kvar.
Relevanta länkar Psychology Today – Pain and Suffering (2011): Smärta är ett naturligt alarm; lidande uppstår när vi hindrar smärtans drivkraft att läka Psychology Today.
University of Virginia Mindfulness-artikel (2024): Lidande = att vilja att det vore annorlunda – acceptera istället Medicine in Motion News.
Bueno-Gómez (2017) – Conceptualizing suffering and pain: Filosofisk distinktion mellan sensorisk smärta och existentiell lidande BioMed Central.
George El Rassi (2019) – Smärta är oundviklig; lidande är resultatet av våra tankar och attityder georgeelrassi.com.
Psychology Today – Pain Is Inevitable; Suffering Is Optional (2014): Lidande förstärks av negativa tankar och mentala reaktioner Psychology Today.
Systematisk översikt (2024) – Lidande involverar känslor, kognition och mening, inte bara fysisk smärta PMC.



Kommentarer