"Jag förstår" - saker jag tycker kan vara lite klurigt som terapeut (och privat TBH) Del 1.

Caroline Holgersson
21 nov. 2025
5 min läsning

Både i min utbildningen till terapeut och kursen (med längsta namnet i Texas) , "Samtal och kommunikation: Teori och praktik ur ett psykologiskt perspektiv" som jag gick togs det upp att det kan vara problematiskt att säga "jag förstår" i samtal.

Även i andra sammanhang, som tex i samtal mellan vänner är det en sägning som inte alltid är vare sig hjälpsam eller uppskattad. Men..

Ändå ramlar i alla fall jag dit då och då.

Varför ska man inte säga det nu då?

Jag tror intentionen mycket sällan är av ondo, tvärtom. Man vill visa att man lyssnar och vill den andra väl genom att säga "jag förstår, jag fattar." Men det är inte ovanligt att "jag förstår" följs upp av att man berättar om en liknande situation som man själv vart med om och även om man inte gör det avsiktligt så kan det uppfattas som att man gör den andras problem/upplevelse eller känslor till något som handlar om en själv. Som att man jämför deras situation med något du själv varit med om, vilket i vissa lägen kan få deras känslor att kännas mindre viktiga.

"Jag förstår" riskerar också att ”stänga samtalet”. Personen man pratar med kan tänka att man redan fattar, att man vill avrunda samtalet. “Okej, då var det färdigtpratat, du vill inte höra mer :(”

Det kan också tolkas som att man förenklar eller antar för mycket eller fel. Ingen människa kan ju faktiskt fullt ut veta hur någon annan känner, och personen kan känna sig missförstådd eller överkörd.

Oftast är det ju precis tvärtom från vad vi vill, vi vill skapa mer trygghet, mer space och mer kontakt i samtalet och med den vi pratar med. <3

Något man kan ha med sig är att en person i smärta ofta faktiskt främst söker lindring i form av att slippa vara ensam i det jobbiga för en stund, man vill få känna sig hållen, inte nödvändigtvis få svar eller lösningar, utan att känna att man blir mött.

En viktig sak jag vill förtydliga innan vi går vidare.

Jag tänker som sagt inte att människor generellt säger ”jag förstår” för att vara dömande, konkurrera om utrymme eller ta över samtalet. Jag vill tro att ont uppsåt är väldigt ovanligt, tvärtom brukar det vara ett sätt att försöka göra rätt.

Många av oss som har NPF , som autism eller ADHD, tenderar att säga ”jag förstår” ganska ofta.

Vi vill visa att vi lyssnar och att vi är med. Många med NPF har fått höra att de måste bekräfta den andra för att inte verka ointresserade eller kalla, och då kan ”jag förstår” bli en trygg, tydlig fras.

Ett sätt att säga: “Jag lyssnar. Jag är här.”

Det är ett försök att skapa kontakt och bygga trygghet. För vissa av oss är ”jag förstår” ett sätt att visa empati och att vännen inte är ensam i det hen berättar, kanske lite utifrån egna sår. Många av oss har känt oss annorlunda, konstiga, ensamma eller utanför, och frasen blir ett försök att signalera till vännen att:“Du är inte konstig. Jag känner igen mig och jag står bredvid dig. Vi är team.” Något vi själva hade behövt höra när vi istället blivit dömda, hånade eller ignorerade. Att någon faktiskt kan relatera till oss.

Vi använder ord när det sociala blir otydligt. Ibland är icke-verbala signaler svårare att tolka eller använda, och då kan ord som ”jag förstår” kännas som ett konkret, pålitligt sätt att visa omtanke.

Ett sätt att minska egen oro och undvika missförstånd genom att säga "fel sak". Det kan kännas som en relativt neutral fras om man känner sig osäker på vad som förväntas eller hur man ska formulera sig utan att omedvetet såra någon.

Så vad kan man säga istället?

Här kommer några förslag på uttryck som ofta landar mjukt, öppnar upp och skapar mer kontakt. Se förslagen nedan som inspiration och förslag om du vill, men använd såklart alltid dina egna ord, det som passar dig och din väns konversation och relation och det som känns naturligt för dig.

Om du vill fråga personen vilken typ av stöd de vill ha (en favorit)

“Vill du ha stöd, råd, min syn på det du berättar eller vill du att jag bara lyssnar?” (Det är okej om personen inte vet.)

Om du vill validera personens upplevelse

“Det är verkligen helt rimligt att du reagerar så.”
“Det är inte alls konstigt att det känns så, med tanke på situationen.”
“Så hade nog många känt i din situation”
“Du har goda skäl att känna som du gör.”
"Det du känner är legit"

Om du vill visa intresse och öppna upp samtalet

“Det låter verkligen skitjobbigt, vill du berätta mer?”
“Jag tror mig förstå vad du menar, och jag hör dig.”
“Hur känns det för dig just nu?”
"Jag lyssnar, fortsätt"

Om du vill lyfta att personen är sårbar och modig

“Tack för att du delar det här med mig.”
“Det låter som att det väcker mycket känslor i dig.”
"Jag tycker du är fett modig och grym som pratar om det här fast det är svårt"

Om du vill visa empati utan att ramla i fällan att säga att du förstår

“Jag kan aldrig helt veta hur det är för dig, men jag vill gärna förstå bättre. Berätta mer om du vill”
“Det låter pisstungt.”
“Jag hör att det här påverkar dig mycket.”
“Det låter som att det här är väldigt svårt just nu.”
“Det låter som att det gör ont / känns överväldigande / känns ensamt?”

Om du vill visa närvaro och trygghet

“Berätta gärna mer om hur det känns.”
“Jag vill förstå bättre – kan du säga lite mer?”
“Jag är här med dig.”
“Jag lyssnar.”
“Du är inte ensam i det här.”
“Det är okej att det känns jobbigt”
"Jag finns"

Men… betyder det att man aldrig får säga “jag förstår”?

Nej, nej! Det handlar inte om att orden är totalt förbjudna och ALLTID HELT FEL. Beroende på när och hur vi säger det, och till vem kan till och med vara helt jätterätt sak att säga. Kanske berättar din vän något för dig just för att hen vet att du vart med om liknande situation? Då ligger det ju absolut mer fin-must i "jag förstår" för hen förstår att du faktiskt förstår. Att säga "jag förstår" och sen lägga till något som visar att man verkligen tagit in det som sagts är inte heller tokigt, eller att följa upp sägningen med nyfikenhet och omtanke, typ “Jag förstår att det känns tung och jag vill verkligen finnas här med dig i det, tack för att du delar det här med mig. Jag lyssnar gärna om du vill berätta mer.”

Det här inlägget är inte skrivet för att skapa prestationsångest kring hur vi pratar med varandra eller märka ord. Alla människor säger ibland saker som inte landar perfekt, och det är mänskligt och givetvis okej. Men det kan vara fint att dra en liten tankevända på hur man själv använder "jag förstår" och kanske då och då byta ut det mot något annat. Det kan göra en stor skillnad för hur sedd, hörd och hållen den man sitter mittemot känner sig.