I del 1 beskriver jag kort vad som menas med begreppet och vilka konsekvenser det kan få om man växt upp med sådana omsorgspersoner. Läs gärna det först.
Vad kan man göra för att må bättre?
1. Läs på.
Hitta tex bra böcker, bloggar och podar som tar upp ämnet. Sökord: "Emotionellt omogna föräldrar, känslomässigt omogna föräldrar, emotionally immature parents." Genom att förstå mer och få syn på kopplingen mellan andras beteenden och egna tankemönster blir det oftast både lättare att förändra de mönster som inte är hjälpsamma och att visa sig själv förståelse och omsorg.
2. Prata med betrodda, tex partner, vänner eller syskon som du är trygg med och som kan validera din upplevelse. Att få lufta, lyssna och dela erfarenheter med bra människor är en viktig del i läkprocessen. Det kan också vara svårt att acceptera att ens föräldrar inte var så bra som man kanske har tänk och att det kan ha påverkat oss negativt, men det är viktigt att vi accepterar våra upplevelser och känslor och hittar sätt att landa i det. Trygga och kloka närstående kan hjälpa oss med det.
3. Tillåt dig själv att sörja det du saknade i din barndom.
Det är okej och väldigt rimligt att vara ledsen över hur saker var och blivit. Det är inte behagligt på nått sätt, men väldigt viktigt att sörja för att kunna gå vidare.
4. Fokusera på dina egna behov. Känslomässigt omogna föräldrar har ofta svårt att sätta sina barns behov i första hand både när barnen är små och senare. Det är viktigt att lära sig först och främst att förstå vad man har för behov, och sen att sätta dem i första rummet. Detta kan tex innebära att säga nej till föräldrars krav, att begränsa/kontrollera kontakten med dem eller att berätta vad man behöver för att må bra.
5. Skapa och kommunicera dina gränser.
Apropå att säga nej, för att skydda sig själv kan det vara nödvändigt att sätta gränser. Kom ihåg att du både får och bör sätta gränser mot dina föräldrar. Sätt dina känslor först.
6. Förstå varför.
Det kan vara användbart att utforska och förstå varför din förälder var/är känslomässigt omogen. Är det på grund av egna traumatiska upplevelser i barndomen eller på grund av något annat? Genom att förstå varför de agerar som de gör kan det bli lättare att börja bearbeta egna känslor och, om du vill, med tid förlåta. OBS detta gäller verkligen inte alla. Vissa behöver jobba på att INTE vara så förstående och förlåtande mot sina föräldrar hela tiden. De är vuxna och ansvarar för sina egna känslor och beteenden. IMHO är vissa saker oförlåtliga. Du ska bara förlåta om det är hjälpsamt för dig själv. <3
7. Compassion/selfcompassion.
Jamen givet. Prata till dig själv som du skulle gjort till en nära vän. Var snäll. Gör det du vet att du mår bra av, meditera, andas, gå i naturen. Vad det nu kan vara. Ta hand om dig.
8. Sök stöd och hjälp. Det känns väldigt viktigt att understryka att detta ovan för vissa kan vara för svårt. Att få hjälp av en terapeut eller psykolog kan vara till stor hjälp när man bearbetar känslomässiga trauman från barndomen. Du kan då få hjälp med alla dessa punkter ovan och mycket mer. Behöver du hjälp, kontakta en professionell. Du är värd att må bra.
I nästa del kommer jag gå genom tecken på att man har känslomässigt omogna föräldrar.
Tack för att du läste. Gillade du inlägget? Kommentera, gilla, dela och allt det där. Det gör mig jätteglad.
Du hittar mig på instagram här.
Du når mig också på info@ekhammarsamtalsterapi.com
❤️