Vi människor har en inbyggd förmåga att hantera och läka från traumatiska händelser, men ibland är det av olika anledningar för svårt. Man brukar säga att trauma är inte det som händer oss, det är det som händer inuti oss som svar på det som händer. (Bra sägning om man undviker att lägga skulden på den som upplever traumat)
Vi är olika känsliga för svåra situationer. Händelser som vissa processar relativt snabbt och sedan lägger från sig fastnar och ligger kvar och skaver hos andra.
En “inre miljö” alltså surret i ditt huvud och omedvetna strategier, tanke - och reaktionsmönster som tex innehåller mycket undvikande, ältande, avstängning eller en hård självkritisk röst är inte en bra miljö för läkning. En "yttre miljö" som inte är eller inte känns säker, kanske är man tex kvar i en skadlig relation eller befinner sig i en situation som på andra sätt inte känns trygg eller där det tex saknas omsorg är inte heller det. Det kan behövas hjälp utifrån för att läka effektivt. Samtal med trygga närstående eller en bra terapeut/psykolog kan vara viktigt för att lättare förstå och hjälpa sig själv. Att få uppleva stöttning och förståelse av andra är också helande i sig.
Kroppen och känslorna sitter ihop.
För vissa människor räcker det inte med enbart samtal eller samtalsterapi. Svåra händelser och känslor tenderar att sätta sig fysiskt i kroppen i form av tex spänningar, smärta, yrsel, och trötthet.
Ofta upplevs dom här grejerna som rätt diffusa. Inte fasen kopplar man nödvändigtvis sin onda höft eller fot med uppväxttrauman det första man gör, men det kan ligga mkt i det. Bråkar kroppen med dig på olika sätt och verkar inte gå att fixa trots olika försök hos fysioterapeut/läkare/etc? Fundera några varv kring om det finns svåra minnen eller känslor bakom.
Att kombinera samtal med fysiska grejer som hjälper nervsystemet att lugna ner sig är awesome, och enligt mig ibland helt nödvändigt.
Tapping, EMDR, meditation, andningsövningar och andra övningar som på olika sätt stärker vagusnervens förmåga är effektiva för att “lura” nervsystemet att släppa de där ohjälpsamma tanke och reaktionsmönsterna som vi inte vill ha kvar. De ger oss en fantastisk känsla av kontroll, och även faktiskt kontroll att hitta de där övningarna som funkar för just oss, öva på dem så vi blir mästare på att använda dem och sen alltid ha dem i vårt mentala verktygsbälte, redo att tas fram när livet eller känslorna stökar. (Detta jobbar jag väldigt mycket med i mina samtal med klienter)
Det man kallar “växelvis bilateral stimulering”, tex ögonrörelser, ljud eller beröring som aktiverar höger och vänster del av hjärnan (som en metronom inuti huvudet typ), gör att systemet i skallen som hanterar och bearbetar information slappnar av. När systemet är mer chill och vi känner oss lugnare och tryggare är det enklare att släppa in nya, sunda tankar och perspektiv och det underlättar också bearbetningen av traumatiska minnen. Det hjälper oss alltså att få en bättre uppfattning om vad som är ett verkligt eller "bara" ett upplevt hot. Blockeringar som tidigare hindrat oss att hantera minnen, sortera dem rätt och läka dem tas bort. Skitcool grej om ni frågar mig.
Vill du veta mer om detta eller behöver du hjälp med något? Kontakta mig gärna om du behöver.
Tack för att du läste. <3
Dela gärna inlägget om du vill.